Stadigt stå
på marken,
sikta mot
stjärnorna.

”Musiken uttrycker det som kan inte sägas och som man inte kan tiga.”

När Victor Hugo skriver om yttryck av det outsägliga, så gäller detta på samma sätt för alla musikupplevelse, att uppföra även som att lyssna. Och det gäller i samma utsträckning för underverk i världen.

Att vara nära till en häst eller att flyga, för att se världen ur ett annat perspektiv, är två saker i mitt liv som ställer musik, sång, kunst i ett annat sammanhang och ger verklig mening till allt som talas, resoneras eller idealiseras om i musikaliska verk.

Att flyga ett plan, upptagenheten med fysikaliska principer, flygplanering och koncentrationen på kursen,
höjd, luftfartygets prestanda och radiotrafik , tycks framstå som att sikta mot stjärnorna. Känslan av frihet, rörelse och även lite äventyr på konsekvent sätt påskyndar denna passion. Snart förhoppningsvis även enligt instrumentflygreglerna och Multi Engine Rating för att inte låta enbart väder bestämma en flygplan.

Hästar, dessa sakta, milda varelser som står på marken med sina fyra fötter, lär oss opartisk
intuition, oförställd instinkt och visa oss ovillkorlig betydelse och uppskattning för varje ögonblick.